En vandring mot solen
Genvägar har blivit ett tema för att korta avstånden längs Lot. Den vertikala klippväggen innehöll en praktisk uthuggen snikväg mellan de första byarna. Sedan fick vi hjälp av den nerlagda järnvägen och ett par kvarvarande robusta broar som inte fanns på några vandringskartor.
Vandringen fortsätter längs den slingriga floden Lot. Så slingrig att det är tvunget att gena över det ena berget efter det andra. En vacker etapp som avslutas i sagolik by som klamrat sig fast på en klippa.
Hieroglyfernas gåta löstes av Figeacs store man och ett besök på chiffermuseet är ett måste innan man korsar floden för att vandra den dryga vägen till Cajarc. Det är lite kuperat men i toppen av backarna blir man inte så sällan belönad av ett besök i en vacker stenby.
Vi lämnar svampmarkerna bakom oss och vandrar bland stenar och kossor över Aubracs högplatå fram till etappmålet Nasbinals och dess prisbelönta korvar och pateer.
Dagen börjar med en vågad genväg genom obanad terräng vilken kortar etappen med 3 km. Den ger oss tid för både lunch och fikapaus i en by där man inte hunnit få ner dekorationerna från frigörelsefestivalen. Tyvärr anländer vi tomhänta till invägningen av dagens svampfångst, men gott om härlig svamp hittar vi istället på kvällens menyer.
Vägen är snitslad med lockande skyltar. Det har sina fördelar att vandra vältrampade stigar. Till och med en food truck och ett popup-bageri dyker upp ute i obygden. Men framför allt så uppenbarar sig en swimmingpool strax före målgång. Passande att komma fram någorlunda fräsch eftersom natten ska tillbringas i tempelriddarnas borg.
Dagen börjar med munkarnas förmaningar på klostertrappan och en vända in i domen innan vi rivstartar vandringen med 400 höjdmeter rakt upp för berget. Där väntar milsvida utsikter, nyfikna kor, en magnitisör, en utmärkt lunch och en nerfallen elledning som vi vigt skuttar över.
Ännu en varm och vacker dag uppe på högplatån. Vi växeldrar med andra vandrare mellan vattenhål och skugga och det blir många igenkännande leenden på vägen mot den ensligt belägna klosterbyn Conques. En medeltidsby dit fler anländer till fots än med bil.
De stränga nunnorna övervakade klosterfrukosten noga. Inga extravaganser där inte och vi blev tvungna att stödprovianterna på marknaden. Det blev en dryg etapp som innehöll nära 900 höjdmeter, gamla lavafält, vackra byar och en bedårande swimmingpool. Men icke. Vi fick spola huvudet under en kran och sedan skynda till kvällens middag. Högt uppe på berget.
Med en lätt obehaglig tydlighet visar Saint Jacques vägen ut på vidderna. Det blir en hälsoanpassad kort etapp som slutar på ett fromagerie där den nyförlösta chèvren sällskapas av en delikat hömarmelad.