Det nyregnade Place de la Libération är storslaget och kylslaget. Vi gör oss redo att lämna burgundernas huvudstad och de gamla furstarnas palats bakom oss.
Vi ställer näsans kompass i syd och beger oss ut ur staden över stenlagda gator och genom vackra gränder.
Diverse makabra fynd går att göra på den lokala loppmarknaden och även om tanken är god att inte låta någon del av bytet gå till spillo, så är den trebenta hovförsedda golvlampan enligt oss lite över gränsen.
Det är egentligen så simpelt. Bara en cykel, asfalt, en putsad vägg och några dåligt målade luckor. Varför blir vardagen så vacker i Frankrike?
När förorterna tar slut tar vinet över. Första tecknet är furstarnas eget 800 år gamla vinpresseri.
På andra sidan huset startar nära fem dagars vandring genom prestigefyllda domäner och oändliga rader av vinrankor.
Att jorden i Cote d’Or är kalkrik och av en näst intill perfekt komposition för vinodling visste vi. Vad ingen guidebok berättade var att den i fuktig väderlek klistrar sig fast under skorna och sedan för varje steg bygger en allt högre platå av lera att balansera sig fram på.
Och helt plötsligt sitter lönnmördaren Enzio och vilar sig på en bänk.
Dagens stora höjdpunkt var vinslottet Clos de Vougeot. Och visst var vakterna vänliga när de bad oss komma tillbaka nästa dag eftersom någon bättre bemedlad person hade hyrt hela historiska monumentet. Men är det något vi inte gör så är det att gå tillbaka.
Vi fick njuta av ägorna istället och så småningom trösta oss med öl i den nedåtgående solen på ett torg i Nuits-Saint-Georges.
