Portugal etapp x3

Nazaré – Boavista

24 juli 2023, 24,5 km

<– Previous stage —— Next stage –>

Jättevågorna och surfarna i Nazaré har tagit sommarlov. Det är bara stans fiskare som aldrig får ledigt. Är som att gå på konstvandring att passera allt som ska torkas.
Folk strömmar till beachen med bollar och parasoller medan vi en smula avundsjuka tar boardwalken söderut med våra ryggsäckar. Men beachfolket missar å andra sidan både dinospår, flockar av skärmflygare och en del galna vyer. Så det så!

Här är bruset vi väcks av äkta vara. Inte det brus som vi i storstadsmiljö, när längtan bli för stor, ibland förväxlar med havet. Gårdagens skaldjur var förträffliga och de långa glassköerna värda att vänta i. Nu tar vi strandpromenaden ner till Cabo Säo Vicente.
Jättevågorna får vi tyvärr bara drömma om. Och visst känns stadens namn bekant. Mycket riktigt tog en munk med sig en jungfru Maria-staty hela vägen från Jesus födelsestad och ställde i katedralen. Året var 711. På den tiden var tideräkningen inte ens uppfunnen i Sverige.
Sol. Lagom varmt. Medvind. Nu kör vi.
Strandkioskerna här har ett annat utbud än vi är vana vid.
Mer äkta än så här blir inte en konstutställning på stranden.
Vid fiskehamnen stryker det förstås runt en massa hungriga katter. Och hemlösa. Det finns många sätt att råda bot på problematiken. Kan detta vara det sötaste?
Vi är inte direkt några historiebuffar. När man ser detta förblindade intresse för en nedlagd kyrka förstår man att det är långt mellan sevärdheterna.
Så här fortlöper stora delar av dagen. Vi går och går och går…
…på små, smala stigar där allt utom ansiktet steks av sol.
Men stigarna är vältrampade! Tänk att det klampat runt dinosaurier här för ett antal år sedan. Teatersällskapets skiftande inlevelseförmåga speglar nog bara uppväxtens närhet till urtidsödlorna.
Enligt någon som är intelligentare än oss så såg det ut så här när en Sauropod trampade ner tassen i leran för runt 200 miljoner år sedan.
Numer är djurlivet begränsat utöver en färgglad flock främmande fåglar.
Det är en bit mellan byarna, men just när det börjat kurra i magen dyker Praia de São Martinho do Porto upp. Magkänslan säger att det här blir ett bra lunchstopp.
Om man inte gillar sand är detta fel ställe att åka till. Vi älskar sand, men att knalla uppför kullen som andra sandsurfar nerför prövar kärleken.
Om man startar vid udden längst bort i bilden och går hit så har man tillryggalagt två mil.
Förstår att anslagen till det svenska Trafikverket inte räcker för att sätta upp sådana här skyltar, men i Portugal prioriterar man annorlunda.