En vandring mot solen
Vägen är snitslad med lockande skyltar. Det har sina fördelar att vandra vältrampade stigar. Till och med en food truck och ett popup-bageri dyker upp ute i obygden. Men framför allt så uppenbarar sig en swimmingpool strax före målgång. Passande att komma fram någorlunda fräsch eftersom natten ska tillbringas i tempelriddarnas borg.
Dagen börjar med munkarnas förmaningar på klostertrappan och en vända in i domen innan vi rivstartar vandringen med 400 höjdmeter rakt upp för berget. Där väntar milsvida utsikter, nyfikna kor, en magnitisör, en utmärkt lunch och en nerfallen elledning som vi vigt skuttar över.
Ännu en varm och vacker dag uppe på högplatån. Vi växeldrar med andra vandrare mellan vattenhål och skugga och det blir många igenkännande leenden på vägen mot den ensligt belägna klosterbyn Conques. En medeltidsby dit fler anländer till fots än med bil.
De stränga nunnorna övervakade klosterfrukosten noga. Inga extravaganser där inte och vi blev tvungna att stödprovianterna på marknaden. Det blev en dryg etapp som innehöll nära 900 höjdmeter, gamla lavafält, vackra byar och en bedårande swimmingpool. Men icke. Vi fick spola huvudet under en kran och sedan skynda till kvällens middag. Högt uppe på berget.
Med en lätt obehaglig tydlighet visar Saint Jacques vägen ut på vidderna. Det blir en hälsoanpassad kort etapp som slutar på ett fromagerie där den nyförlösta chèvren sällskapas av en delikat hömarmelad.
Ännu en varm och kuperad dag i de gröna linsernas land. Vi möter en idisslande get, går 500 höjdmeter ner för att svalka oss i en flod och går sedan lika många meter upp på andra sidan för att plötsligt hamna på Frankrikes simplaste café.
Katedralen i Le Puy är startpunkten för horder av pilgrimsvandrare. Här kan man förse sig med snäckskal och vandringsstav vilka är obligatorisk rekvisita tillsammans med en stämpelbok som ska fyllas på vägen. Men just denna dag är fokus på ett helt annat håll. Vi anpassar oss till klädkoden och drar på polka-dot-tröja respektive Tour de France-keps på denna etapp som börjar med 20 km nästan konstant uppförsbacke och slutar med en underbar table d’hôte.
Åskvädret dundrade som tur var förbi redan under natten och lämnade landskapet insvept i en fuktig morgondimma. Vi traskar ner bland molnen som snart skingras och där nere träffar vi strävsamma bönder samt något mindre strävsamma män, vilka gör sitt bästa för att byns bar ska överleva pandemin. Dagen som bara borde gått nedåt visar sig innehålla ett antal vattendrag som skär elaka fåror i landskapet och det blir trötta ben som anländer till slutmålet i Retournac.
Visst är det vackert i den franska naturen, men får vi chansen så tar vi gärna omvägen genom de byar vi passerar. Man blir sällan besviken. Dagen går annars till högt belägna kyrkor och allehanda utsikter. Och slutligen upp för den sista dryga backen till Charmilles chambre d’hotes där vi med blandad framgång konverserar värdparet genom hela sjurättersmiddagen.
Dags att bege sig in i Centralmassivet på riktigt. Lätt försenade, med oplanerat lätt packning, men lättade då lappen innehåller telefonnumret till den busschaufför som har väskan med pass, pengar och mobil. Det blir en skärmfri dag för en av oss på den rejält backiga turen upp i bergen.