Redan på rummet blir vi uppmärksammade på vad som väntar. Ett pärlband av flodbeacher ska passeras på vår soliga dag längs Rio Alva. Vi packar badkläderna överst, smörjer oss noga och låter sedan solhattarna göra grovjobbet.
När vi nordbor siktar på det ganska kalla havet så inriktar sig lokalbefolkningen på floderna. Flodbeach-bibeln som var hotellrummets huvudlektyr imponerade. Så börjas det. Men vi kan ju inte hoppa i vid första bästa beach. Vi har nog blivit lite bekväma med åren. Det ska bytas om, sedan har man blöta badkläder att ta hand om och i värsta fall måste man tejpa om tårna. Vi skippar den också.Nej, det finns egentligen inget att se på den här bilden. Å andra sidan är det precis så här det ser ut när man går igenom en helt vanlig portugisisk by. Vi missade triatleterna som just har gått i mål. Lite peppade blir vi ändå av att få korsa mållinjen. Nu har vi samlat på oss många ursäkter, men vi skippar även detta bad.Den avslappade atmosfären attraherar ungdomar i alla åldrar och i regnbågens alla färger, I detta lilla retreat är det några israeler som bytt kibbutzen mot en ännu behagligare tillvaro.Men lugnet bedrar nog. Det ryktas att stället förvandlas när mörkret faller. Förstår varför alla verkar så trötta.Oerhört lockande initiativ. Det är bara att forcera det höga gräset, klättra över muren och sedan försöka hitta en framkomlig väg uppför berget fram till rombaren där uppe. Det här fick bli vårt svårslagna badstopp. Portugiser gillar verkligen att gunga. Oavsett om det är vid panoramautsikter eller härliga bad.Inget ont om att dela njutningen med andra gäster, men att få ett helt ställe för sig själv är inte fel. Vårt och vår värds ordförråd överlappade dåligt, men de små snacksbrickorna och uppmaningen att ta vad vi ville ha i kylen förstod vi.
