Spanien etapp 32

Tábara – Fornillos de Aliste

25 juli 2021, 36,9 km

<– Previous stage —— Next stage –>

Den svala morgonen övergår snart till het dag under den spanska solen. Men det är ett vackert landskap att svettas i även om dagen blev onödigt lång. Att damen på vårt bokade hotell stängt etablissemanget var en missräkning och de extra tre kilometrarna levererade tre trötta vandrare till den nya slutdestinationen.

Så lämnar vi den numer stillsamma byn Tábara. Annat var det för 110 år sedan då kvinnor och barn (!) gjorde uppror mot storfursten Don Agustín Alfageme och stenade palatset. Till kvällen engagerades även deras män i bondeupproret och plundrade och förstörde efter bästa förmåga. Tveksamt om det blev mer än en tillfällig lösning på fattigdomen. Ekonomin blomstrar inte direkt i den här delen av Spanien.
Kanske den mest oglamorösa av de swimmingpools vi passerat på vår vandring.
Det är en notorisk brist på skugga. Ett tips är att låta kepsen rotera över hjässan i takt med att solen vandrar över himlen.
Året är 2021.
Att hänga tvätt är en underskattad konstart.
Precis lagom för kärleksbrev och vykort.
De är som att gå till godisbutiken när man var liten. Varje bar har en liten disk med dagens blandade tapas och man chansar sig fram mellan säkra och osäkra kort. Och så en cortado och gärna en glass. Och så mycket vatten, men det fick vi illavarslande nog fylla på runt hörnet.
Men farhågorna var ogrundade. Där stod ju ett ufo i form av en rent-vatten-maskin och väntade.
Ibland när den utstakade vägen blir enformig avviker vi för att ta en listig genväg. Det är inte alltid det går snabbare, men den etsar sig garanterat kvar i minnet (och rispar sig in i huden).
Kan inte avgöra om den välbevarade stegen är en månghundraårig artefakt eller om det helt enkelt är sådana stegar man än idag tillverkar när den gamla gått sönder. Oavsett så är den nödvändig för att få upp höet på vinden. Än idag.
Samlad livserfarenhet. Ett kungarike för ett minnessåll,
30 km tillryggalagda. Nu bara sista rakan kvar.
Plaza major i Samir de los Caños. Inte Spaniens livligaste torg, men nu trodde vi att vi var framme. Och borde så varit om inte om hade spelat oss ett spratt. Vårt internetbokade hotell var igenbommat sedan månader tillbaka och hotellmadamen föll inte till föga för våra böner och kanske tur det. Hungern kommer krypande och restaurangutbudet verkar minst sagt begränsat. Det är bara att spänna på oss ränslarna och gå ytterligare tre kilometer till nästa by där trestjärniga Centro Turismo Rural Lajafriz tar emot oss med öppna armar.