En vandring mot solen
Visst är det vackert i den franska naturen, men får vi chansen så tar vi gärna omvägen genom de byar vi passerar. Man blir sällan besviken. Dagen går annars till högt belägna kyrkor och allehanda utsikter. Och slutligen upp för den sista dryga backen till Charmilles chambre d’hotes där vi med blandad framgång konverserar värdparet genom hela sjurättersmiddagen.
Dags att bege sig in i Centralmassivet på riktigt. Lätt försenade, med oplanerat lätt packning, men lättade då lappen innehåller telefonnumret till den busschaufför som har väskan med pass, pengar och mobil. Det blir en skärmfri dag för en av oss på den rejält backiga turen upp i bergen.
Den korta etappen från Montverdun till Montbrison passerar allt från vilande vulkaner, vaktande hundar till växande vinrankor.
När morgondimman lättar vid Loire blir allt bara fantastiskt vackert. Dagen går förbi klosterkyrkor, en helfransk lunch och genom en och annan gräshoppsvärm fram till den märkligaste middagsservering vi hittills stött på.
I stekande sol och mullrande åska tar vi oss de ganska dryga tre milen genom kohagar, förbi grodpölar och murmeldjurhålor fram till den ryska hästhopperskan som helt förträngt att hon väntade gäster.
Upp och ner för de långa backarna i gröna beaujolais traskar vi törstiga och svettiga genom vackra avfolkningstrakter fram till vattenhålet Thizy-les-Bourgs.
På stundtals imaginära vägar går vi genom vackra landskap där luftens temperatur överstiger kroppens. När skornas mönster förevigas i den smältande asfalten inser vi att det är dags att bryta.
Vi borde kanske lånat några klot och tillbringat dagen under träden. Istället blev det en lång dags jakt på svåråtkomlig skugga och svalkande vatten där vi räddades av en oväntad restaurang och kyrkogårdens vattenkran.