Fornillos de Aliste – Miranda do Douro

26 juli 2021, 28,3 km

Utsikten över Douro-floden blev en välförtjänt belöning efter en blandad vandring genom högt gräs, över vingliga stenmurar, spikraka asfalterade vägar och sedan vidare in i Portugal genom en flock får och vänligt sinnade vakthundar.

Då står vi där igen. På tårna och redo att trycka igång GPS-registreringen. En natts sömn gör verkligen underverk. De stackars kroppsfunktioner som sköter reparationsarbetet måste vara helt slut när morgonen gryr. De sover antagligen på dagen.

Vissa vägar känns mer fel än andra. Först tog vägen slut i en obetad hage omgiven av höga rangliga stenmurar. Och när vi på Mästarnas Mästare-maner tagit oss över murarna så hamnade vi i nästa brydsamma situation.

En leende överlevande på en listig genväg.

Nu bär det raka vägen mot Portugal.

Förbjuden frukt. Den känns som att vara i paradiset.

Den sista gränspassagen på vår vandring blir också den mest idylliska.

Och när fårskocken och de vaktande hundarna makat på sig så vågar vi oss över mot portugisisk mark.

Paravela, Portugal. Första byn och enda baren. Nu är det dags att börja slipa på portugisiskan. Vi inhandlar nödproviant och får på köpet lära oss en uppsättning glosor, samt erhåller en lapp med telefonnumret till Isabel bakom baren. Detta nummer ska vi ringa när som helst om vi skulle få problem. Vi har satt upp det på kylskåpet. Känns tryggt så.

Mitt ute i ingenstans finns denna anläggning som gjord för teambuilding. Och antagligen väldigt frustrerande för ensamma vandrare.