”Rosor på kinden och solsken i blick.” Nu ska säcken knytas ihop och vår tyska promenad länkas ihop med Luxemburg/Frankrike. Lite kommer man allt sakna det vi lämnar bakom oss.
Mosel är en förstklassig landskapsarkitekt. Vissa utsikter får vi finna oss i att dela med bilar, cyklar, restauranggäster och reklamskyltar.
Barkborrarna har varit ett återkommande tema under vår tid i Tyskland. Så här sista dagen stöter vi även på en fälla. En lekmannabedömning är att det skulle krävas många dylika för att få bukt på problemen.
Parasit är ofta ett skällsord, men är det inte en vacker och smart uppfinning?
Dagen efter! Här har det skålats i pils och smaskats bratwurst en lång härlig sommar. Igår tog sommaren slut och trots den välkomnande inramningen så är det färdiggrillat för i år. Vi tipsas om campingreceptionen där vi lätt besvikna får hålla till godo med var sin obredd fralla.
Klokt nog låter vi oss inte frestas att skölja ner frallan med något ur drickaautomaten.
Nu har inte alla råd att köpa de handplockade viner som odlas på Moseldalens branta sydsluttningar. För proletariatet odlas därför druvor även på flackare, icke så flodnära partier. Om man kyler vinet ordentligt och avnjuter det i stekande högsommarsol så känner man ingen skillnad.
Ser man inte ett leende på den glada grisens läppar?
Kanske är vi mossiga, men ett uppkopplat ölglas var något nytt. Detta kombinerat med robotarna som erbjuder sina tjänster på snabbköpet hemmavid måste vara ett hot mot all jordens serveringspersonal.
Åtta år senare. Porta Nigra står kvar. Vi gjorde det. Från färjeterminalen i Rostock, via Wismar, över Elbe och den ljungdoftande heden vid Lüneburg, kanalkorsningen i Minden och sedan över Rhen och vulkanerna tills vi nådde Mosel. Ganska bra gjort om vi får säga det själva.
Det måste firas! Vi börjar med champagne och avslutar med Irish coffee. Det sisnämnda på en väl inrökt bar. Skillnaden mot 80-talets barer är att här röker precis alla. Utom vi. Och visst påminns man om hur effektivt kläderna kan absorbera den tjocka luften. Vill inte tänka på vad lungorna tycker.
