Frankrike etapp 20

Beaune – Mercurey

28 april 2019, 35,3 km — route on Wikiloc

<– Previous stage —— Next stage –>

En lov förbi bygdens lokala sjukhus är ett måste innan man lämnar Beaune. I över 500 år fick så väl fattiga som rika furstlig vård i Hostel dieu’s slottslika lokaler. Gissar att merparten av patienterna aldrig bott bättre.
Denna morgon är vi är uppe med tuppen och det fejas för marknadsdag två.
Ett hål i väggen med stil.
Öppna, Lukta, Häll, Fokusera, Smaka, Dofta, Titta, Njut.
Edmond är enligt sig själv den enda fransos som tillverkar sin senap för hand. Han och hans kompanjoner är misstänkt produktiva, men kvaliteten har de inte tummat på.
På denna plats såddes för några år sedan ett av de frön som sedan grodde och blev till ett vandringsprojekt. Vi ville bara fortsätta söderut bland vinrankorna och för att få se vad som finns bakom nästa krön.
Morgonjogg i Bourgogne.
Trädgårdsodlingar i Pommard.
Det är inte ofta vi får sällskap längs vägen, men söndag i Frankrike är ett säkert undantag.
Om det är markägaren eller det lokala gatukontoret som månar så om balansen mellan natur och trafikregler vet vi inte, men det är en vacker jämvikt.
Denna slarviga hög burkar med av till synes hälsovådliga bekämpningsmedel återfinner vi bland odlingarna. Men verkligheten var mycket vackrare. Det var ekologiska och förnybara värmeelement som ställs ut och tänds på för att inte rankorna ska behöva frysa när det blir en kall frostnatt.
En burgundisk by i ett nötskal. Vinpressen, skolan/stadshuset och monumentet över krigshjältarna.
Ofta är den bara tomt, tyst och vackert. Helt dött, men fullt av liv.
Varningsskylten tog vi inte riktigt på allvar. Den kunde suttit där hur länge som helst. Men när det hoppar fram en bågskytt ur skogen och avlossar två snabba skott mot ett osynligt mål så förstod vi att det var allvar. Omgivningen kryllade av bågskyttar och dagens distriktsmästerskap tvingade oss till en osäker omväg där vi kände oss som lätta byten för de framhoppande jägarna.
Med knotig karaktär värker varje stock fram årets bidrag till skörden. Individer så levande att det skulle göra ont att ens bryta en kvist.
Hönshuset?
Sällan är kyrkorna underdimensionerade. Och backen upp är ofta brant. Här i Rully kan den som inte orkar upp och få prästens välsignelse alltid trösta sig med det utsökta vita vinet.