Och så vandrar vi rätt in i ett väderomslag. Det som började så fantastiskt. Motvind, regn och sjunkande temperatur. Kryddat med lite vin.
Ibland så smugglar vi med några bitar baguette från hotellfrukosten för att livnära oss på under dagen, men vissa lyckliga dagar står en hel marknad och väntar utanför hotellentrén. Poulet roti är ett säkert kort.De palestinska bröden är en mer sällsynta, men varför inte. Deux, si vous plait!Visst blir man glad? Vi tar den gula.Det tar liksom aldrig slut- Och bredvid ligger saluhallen. Här vill jag handla alla mina framtida skrivbordsluncher.Då är det färdigprovianterat. Dags att ta den 700 år gamla bron ut i obygden med väskorna fyllda av godsaker.Och där kom väderomslaget. Regn och blåst tvingar in oss och vår picnic under en tall, men vi är glada ändå. Nästan.Men nu kan det ändå skönjas ett leende bakom den burkaliknande klädseln. Några meter bakom kameran finns en pil där det står vinprovning. Ouvert!Den hårda vägen har vi lärt oss att öppetskyltar inte alltför sällan är permanentade och inte förrän dörren verkligen öppnas man vågar ropa hej. Här provas fler viner än vi borde, vilket värmer både utom och inombords. Glada i hågen traskar vi vidare med en adress i handen och ett avgivet löfte om att proviantera vid slutmålet. Inget man måste utan en ren artighet efter att ha stulit en trevlig stund med tak över huvudet. Lika glad var var vingårdens hund som svansviftande visar vägen ut ur byn. Det är en ganska långsträckt by och när sista huset nås och jycken är fortsatt lika glad blir vi lite oroliga. Terrängen framåt ser svårnavigerad ut. Det här händer oss hela tiden, men den här gången vet vi i vilket fall hundens ursprung och efter några knackningar öppnar damen i sista huset dörren och eftersom alla känner alla så är hundtransporten bara ett telefonsamtal bort.Det var ett klokt beslut att lämna hunden i byn. Någonstans här började vi tvivla på att det verkligen var vägen ner till Portugal. Om vi bara bara vandrar i cirklar eller vilket åt väderstreck vi vandrar vet bara den kompass vi inte har. Eller google givet att mobilnätet inte tappar bort oss.Vi kanske lägger ut för många bilder, men visst blir man sugen på att stå där med en lott i ena handen och ett glas rosé i den andra när vinstnumren ropas upp. Framme välkomnas vi av solen och ett trevligt Logi de France där grytorna redan står och puttrar.När man väl socialiserat sig med en fördrink i baren kan en vandrares middag ibland se ut så här. Som förrätt blir det en tallrik blandad anka. Och till huvudrätt en mustig gryta i all enkelhet. Mousse au chocolaten hann vi inte fotografera innan den var slut. Bon nuit.
