Vi lämnar väderkvarnar och storkar bakom oss och tar en kort promenad ner till porten till det Västfaliska riket och ett Tyskland där det platta långsamt veckar upp sig till ett böljande landskap.
På väg(g)en får vi visdomsord serverade av Greta och hennes tyska vänner.
Snart framme vid Porta Westfalica. Tysklands modesta motsvarighet till Lapporten. och entrén till det ”riktiga” Tyskland. Porten är det allra första vecket i det som ska bli alper och utslocknade vulkaner. Nu är det slut på storkar och väderkvarnar och kanske även på nyskördad sparris och slemmig matjes.
Gårdagens långvandring blev en pyrrhusseger och idag gör tånaglarna uppror. De vägrar vandra instängda så det får bli toffelpromenad de sista kilometrarna till Porta Westfalica.
