Frankrike etapp 65

Bayonne – Biarritz

8 september 2024, 17,5 km

<– Previous stage —— Next stage –>

Härligt att se havet igen efter 107 etapper från tyska Östersjökusten. Det tog 65 dagar att traska från Luxemburg och känns lite tomt att det är över. Vi muntrar upp oss med bad, ostron och champagne. Biarritz är ändå en av våra drömmars städer.

Automater i allmänhet och tvättomater i synnerhet älskas inte bara av oss. De finns överallt. Automater som gräddar baguetter, bakar pizzor, säljer restauranglagade trerättersmiddagar osv. Detta är dock den första hundtvättomaten vi stött på. Som vi önskade att någon smutsig jycke skulle ha vägarna förbi.
Ok. Klippet blev väl långt, men aldrig har vi trollbundits så av en tvättinformation tidigare.
Egentligen älskar vi boardwalks. Så mysigt det borde ha varit att vandra längs Adour, som har vuxit till sig en del sedan vi sågs sist i Aire-sur-l’Adour.
Katedraler har i alla år tjänat som tillflyktsort för de som behöver tillfälligt tak över huvudet. Cathédrale Sainte-Marie de Bayonne är ett av de vackrare regnskydden vi hittat.
Will you still need me, will you still feed me, when I’m… , men inte ser han ut att vara en dag över 63. Märkligt vad en uppsprickande himmel kan göra med humöret.
Man har väl rätt att drömma. Det är inte bara den usla växelkursen som hindrar oss från att slå till, men visst finns det en del lockande objekt.
Nu är alla inte rika här. Åtminstone inte ännu. Det gäller bara att satsa på rätt häst.
Havet. Biarritz Grand Plage. Nu blev det svårt att titta in i kameran.
Och att sluta drömma. Men nu kan man öppna ögonen. Det är faktiskt verklighet. En sådan där övertydlig underbar verklighet som får det att knottras på hela kroppen.
Plagen ”grande” ur flera perspektiv. Vi blir alldeles till oss och börjar i vandringens elfte timme ta selfies. Så här i efterhand kan det kännas som att vi står i vägen för motivet. Lite som hackspetten på julafton.
Här njuter man så länge man kan. Tyvärr blir vi statister i den scen som utspelar sig om några minuter när hela strandpromenaden förvandlas till en ”wet t-shirt contest”.
Port Vieux. Favoritstranden. Lysande vitt ligger favorithotellet på andra sidan. Eller snarare låg. Vårt simpla lilla Hotel Plage med 50 steg till havet har jämnats med marken och som fågel Fenix har ett snarlikt men inte alls lika simpelt Hotel Plage återuppstått. Lockande ett helt nytt kundsegment.
Sorry, vi gjorde det igen. Denna gång på platsen för uppbrottet. För ganska exakt 9 år sedan startade vi just här vandringens sista ben mot Algarve.
Det är svårt att slita sig från den här platsen.
Att återvända betyder att återuppleva. Det finns många måsten att hinna med. Ostron är ett.
Och moules nere i hamnen är ett annat. Stackars oss. Au revoir Biarritz. Vive la France!