En vandring mot solen
Så vinglar vi över det sista vattendraget på en kortare etapp bland korkekar och fotogeniska fåraherdar. Förvirrade av de av närheten till Spanien hoppande tidszonerna anländer vi till slutmålet en timme för tidigt och hinner för ovanlighetens skull gå på konditori.
Middagen serveras bakom den röda dörren var instruktionen. Större var inte byn. Nu har vi med saknad lämnat Douro-floden, men i övrigt är landskapet sig likt. Idag går vattendragen vinkelrätt mot stigen och det blir rejält kuperat när vi fortsätter söderut genom tjurhagar, förbi förhistoriska hällmålningar och upp till en utsökt middag som inleds med den lokala specialiteten brödkorv.
Det är ett stillsamt liv som levs i de små byarna. Inte ens på torget är det någon vidare aktivitet. Det blir många höjdmeter och kilometer denna dag som går upp till ledens högsta utsiktspunkt och sedan ner genom steniga byar och hisnande branter ända till flodövergången där Dourokryssarna väntar på att turistbussarna ska anlända med ännu en laddning resenärer.
Det finns rakare vägar ner till Algarve, men man får fina utsikter som belöning för nästan varje omväg (även om det kan svindla ibland). Lite knäsvaga och vimsiga efter en svår natt lyckades vi senare missa vandringsgraffittin och bege oss iväg på en omväg som direkt var en avväg. Tur att det fanns spa på natthärbärget.
Ibland får man bara acceptera att naturen lever sitt eget liv utan att riktigt förstå hur det går till. Halvvägs in i etappen hamnar vi mitt i ett rådslag mellan ett gäng stenbumlingar som stått där sedan urminnes tider och diskuterat. Detta var annars dagen då vi på allvar konfronterade lokalbefolkningen och började träna portugisiska glosor. Välbehövligt. Hade ordförrådet varit rikare hade vi inte stått stumma när den fartglade bonden lyckades överskölja oss med lera när vi så snällt släppte förbi hans traktor.
Inte så effektivt mot olivtjuvar, men effektfullt. Dagen går i motvind förbi vinfält och olivlundar. Det är lördag vilket innebär att vi får sällskap av helgcyklister. På barerna skrapas lotter, knåpas med tips och spelas kort. Det blir en lagom lång vandring som slutar hemma hos Manuela som väntar med middag och en dunk av byns bästa vin.
Kyla och regn var inte vad vi räknade med. Aprilväder verkar finnas även i Portugal. Vi traskar söderut mellan olivträd och vin. På steniga broar och grusiga vägar förbi hisnande utsikter, samt runt/med mer eller mindre vänligt sinnade hundar.
Utsikten över Douro-floden var en välförtjänt belöning efter en blandad vandring genom högt gräs, över vingliga stenmurar, spikraka asfalterade vägar och sedan in i Portugal genom en flock får och vänligt sinnade vakthundar.
» Mer om etappen
Den behagligt svala morgonen övergår snart till en het dag under den obönhörliga spanska solen. Men det är ett vackert landskap att svettas i. Att damen i vårt bokade hotell stängt etablissemanget var dock en missräkning och de extra tre kilometrarna levererade tre trötta vandrare till den nya slutdestinationen.
» Mer om etappen
Vi traskar motströms på Via de la Plata på röddammiga vägar genom ett folktomt landskap där allt liv är koncentrerat till de livliga barer vi alltför sällan passerar.
» Mer om etappen