En vandring mot solen
Våren är här! Och solen gör sitt bästa för att röja upp stigarna från gårdagens skyfall. Den lagom långa dagen började annars i sakta mak. Efter 45 minuter hade vi vinglat 450 meter mellan shopping och cafeer. Dagens höjdpunkt var tveklöst de snöklädda Pyreneerna som plötsligt siktades mellan grönskan och molnen. Lite Columbus-vibbar blev det. Vi har faktiskt traskat hit från Fredhäll.
”Madame! Excusez moi, quelle heure est-il?” Den analoga mannen stod tålmodigt med sitt armbandsur i handen och väntade på att någon skulle komma förbi. ”Man har visst ställt om tiden.” Tur att vi kom förbi. Dagen börjar med en solig promenad längs den spegelblanka Canal du midi, får ett abrupt stopp vid en nyplanterad bambuskog och slutar i ihållande spöregn. Blev pinsamt blött i receptionen på Henri IV.
Tittar man noga ser man de duvor som utsmyckar taket på duvslaget. Det bara är ett av massor i trakten och lite avundsjuka är vi på de vingförsedda brevbärarna när vi vandrar den långa etappen till katedralen i Agen. Och breven de var antagligen skrivna med bläck på det lokala katalanklingande språket Oc.
Vi vandrar i gåsleverns och den konfiterade ankans land. Fem kvällar i rad har dessa ingredienser stått på menyn och idag kulminerar det hela med ett besök på Musée de Foie Gras. Dit är det bara några slingriga kilometer kvar.