Frankrike etapp 46

Figeac – Cajarc

9 april 2023, 32 km

<– Previous stage —— Next stage –>

Det är vår i luften och allehanda blomster spricker fram och färglägger landskapet. Blåregnet blir en trogen följeslagare på vår långa men behaglig vandring från chiffermuseet i Figeac till det medeltida Cajarc, där vi förenar oss med floden Lot efter en kuperad genväg över bergen.

 

 

Hieroglyfernas gåta löstes av Figeacs store man Champollion och ett besök på chiffermuseet är ett måste. Här får man lära sig att människan lärde sig läsa innan man började skriva då man tolkade gudarnas meddelanden på himlavalvet. Men också att kinesiska skriftspråket uppkom genom att man pratade med gudarna via mönstret på ben spräckta över eld. Krävdes nog en nypa fantasi för att tolka svaren. Solens strålar har just nått hieroglyffönstren på museets översta våning och det är hög tid för oss att snöra på kängorna för den långa etappen mot Cajarc.
Det är ett hårt jobb som måste göras. Mellan croissanttuggorna går vi varje morgon igenom vad dagens etapp har att erbjuda, men vad som händer längs vägen är omöjligt att regissera. Och vissa dagar händer förstås ingenting.
Sedan startas GPS-mätaren som registrerar de steg som formar kartan från Fredhäll till Algarve. Och ångesten för ett döende mobilbatteri är alltid lika stor.
Det är inte bara vi som rör oss längs vägarna och man förvånas över alla leder som korsar och tvärsar vår väg. De allra flesta helt obekanta för de internetbaserade tjänster vår planering utgår från.
Får får får.
Denna snillrika poängräknare för petanque finns säkert beskriven i varje fransk hobbytidning, men för oss är det en nyhet och den är genial. Först till 13 vinner, plats för båda lagens klot och en dryckeshylla på toppen. Materialåtgång: En lastpall. Bon chance!
Det är med kärlek man tillverkar en så vacker skylt. Till och med lutningen framgår.
Det är långt mellan restaurangerna så det får bli lunch i det gröna. Eller åtminstone nära. Om det är idylliskt eller bara primitivt kan man tvista om.
Det blev ingen närbild på en fet fransk groda värd att publicera den här gången heller. De är bättre på att hålla andan än vi har tålamod.
Cazelles heter de runda stenhus som pryder varje åker i området. Perfekt för den som har långt hem från jobbet och kanske fick man trängas med ett och annat får som tröttnat på vädrets makter.
Nu var det den härligt gulblomstrande ängen vi försökte föreviga. På något sätt så dras blicken till något helt annat, men det är inte riktigt lika oklätt som det ser ut.
De måste haft en del överskottsenergi de där stenåldersmänniskorna. Nästan lite överjordiskt.
Och hur ska man sedan tolka detta meddelande från yttre rymden. Den som målar dessa saker längs vägen skulle veta hur lyckliga vi blir efter timmar av vandring när något oväntat händer.
Hade bryggarbonden haft sitt mikrobryggeri öppet under påsk hade dagen varit fulländad. Kan inte få allt, men väldigt ölsugen blev man.
De vet hur de ska hålla vårt humör uppe. En fantastisk dag och nu bara några kilometer kvar till välbehövlig svalka.