Saint-Cirq-Lapopie – Cahors
11 april 2023, 31,5 km
<– Previous stage —— Next stage –>
Vi är många som drömmer om att ha sin egen vinlott men det är ett hantverk som kräver sin tid och en stor portion tålamod. Det kan bli många vinrankor att binda upp. Nu har vi nått vindistriktet Cahors och här är det druvan Malbec som gäller för nästan hela slanten.
Det kommer att bli ytterligare en lång dag längs Lot, men först måste vi än en gång ta oss upp för den branta backen. Inte för att vi är så morgonpigga, men den tysta huvudgatan vittnar om att det finns de som sover längre.
En kombinerad matte och språklektion så här på morgonen. Och halva året varken blommar det eller kommer några turister. Ska vi gissa att 10000 bilburna själar letar parkplats i omgivningarna en vacker söndag i slutet av juli. Kan bli rörigt.
Det gäller att vara på rätt sida om floden. Förstår inte riktigt hur naturens krafter fungerar när de kan erodera ett helt berg på ena sidan och samtidigt ha en platt äng på den andra.
Där tog det platta slut. Att ta sig vidare blev ett uppdrag för den händige.
Det är kanske inget av jordens underverk, men ett imponerande hantverk att karva ut några kilometer promenadväg längs Lot.
Vi har sett många udda trädgårdsprydnader längs vägen. Den här hamnar definitivt på topplistan.
Det var med viss nervositet vi gick de sista kilometrarna till dagens första genväg. Den nerlagda, i vår fantasi fallfärdiga, järnvägsbron fanns inte som väg på någon vandringskarta. Väl där undrar man vad vi var oroliga för. Här görs inga fuskbyggen.
När picnicen intas i närheten av en affär så kan var och en välja precis vad den önskar till lunch.
Vi är verkligen inga bergsklättrare och vi vill inte komma till en plats med endast inslagna byglar i berget och några hängande rep. Den här gången blev vi oroliga…
men även denna gång fanns en smal stig som tog oss upp. Puh!
Näst kossor är petanquespelare vårt vanligaste franska motiv. Man känner liksom doften av nygräddad baugette, smaken av franskt lantvin, goda ostar, pastis och mycket mer i ett franskt koncentrat när man ser herrarna kasta sina klot.
Så måste vi tillbaka över floden. Denna gång har pantanquespelarna bedyrat att bron är i fullgott skick och vi blir inte besvikna.
Men lite läskigt är det allt om man är lite höjdrädd.
Cahors! Här väntar som vanligt en trerättersmiddag och några glas mustigt Cahorsvin. Ibland är livet underbart.