En vandring mot solen
Det är märkliga tider och stundtals känner man sig som på en annan planet. Artrikedomen i den tyska frukosten känns dock igen. Dagens tur tar oss på en pilgerweg mellan två kloster, enkom trafikerad av plingande elcyklister och så vi, två tappra vandrare.
Det blir till att äta i flykten när åskovädren tornar upp sig i slutet av en dag fylld av stau, storkar och strålande sol.
Först passeras en odling av okänd gröda, sedan dyker Ginsengland upp ur intet. Vi hälsar på en frustande åsna och handlar helande salvor. Vandrar sedan förbi idylliska byar, runt gigantiska vägblockerande industribyggnader samt passerar en flock vattensvin innan vi kommer till storkparadiset Schwarmstedt.
Lyckligtvis fick vi varsitt grönt kort och kunde svalka oss i det corona-reglerade badet halvvägs längs Freudenthalweg.
Vi säger tschüss till det stillsamma livet i Haverbeck och spatserar i omväxlande väder söderut över heden och genom de insektsrika skogarna ner till Soltau.
Plötsligt stod vi bara där. Omgivna av ett hav av korn. Med viss möda tog vi oss ur kartans vita fläckar och vandrade mot och över Lüneburgs ljungbeklädda hed.
”Ein, zwei, drei. Clima action now.” och plötsligt låg alla livlösa runt våra fötter. Det blev den oväntade starten på dagens tur förbi kalkberg, saltmuseum och hästgårdar fram till Rüter’s hotell och ett parti kegel.
På platta cykelvägar traskar vi kanalnära förbi en imponerande pråmhiss fram till kroglivet vid Lüneburgs gamla kran.