Det är förstås en njutning att vandra längs små stigar i den underbara naturen, men få saker går upp mot att småfrusen och genomblåst kliva in på en bar och beställa precis det man vill ha.
Sauzet – Tournon d’Agenais
Cahors – Sauzet
Ett väderomslag i form av alla vandrarens fiender, kyla – motvind – regn, gör att njutningen blir desto större när vi plötsligt hamnar på vinprovning. Att vingårdens glada och sällskapliga hund sedan hängde med ett antal kilometer innan den fick hämtas med bil är en annan historia.
Saint-Cirq-Lapopie – Cahors
Genvägar har blivit ett tema för att korta avstånden längs Lot. Den vertikala klippväggen innehöll en praktisk uthuggen snikväg mellan de första byarna. Sedan fick vi hjälp av den nerlagda järnvägen och ett par kvarvarande robusta broar som inte fanns på några vandringskartor.
Cajarc – Saint-Cirq-Lapopie
Vandringen fortsätter längs den slingriga floden Lot. Så slingrig att det är tvunget att gena över det ena berget efter det andra. En vacker etapp som avslutas i sagolik by som klamrat sig fast på en klippa.
Figeac – Cajarc
Hieroglyfernas gåta löstes av Figeacs store man och ett besök på chiffermuseet är ett måste innan man korsar floden för att vandra den dryga vägen till Cajarc. Det är lite kuperat men i toppen av backarna blir man inte så sällan belönad av ett besök i en vacker stenby.
Livinhac-le-Haut – Figeac
Vägen är snitslad med lockande skyltar. Det har sina fördelar att vandra vältrampade stigar. Till och med en food truck och ett popup-bageri dyker upp ute i obygden. Men framför allt så uppenbarar sig en swimmingpool strax före målgång. Passande att komma fram någorlunda fräsch eftersom natten ska tillbringas i tempelriddarnas borg.
Conques – Livinhac-le-Haut
Dagen börjar med munkarnas förmaningar på klostertrappan och en vända in i domen innan vi rivstartar vandringen med 400 höjdmeter rakt upp för berget. Där väntar milsvida utsikter, nyfikna kor, en magnitisör, en utmärkt lunch och en nerfallen elledning som vi vigt skuttar över.
Golinhac – Conques
Ännu en varm och vacker dag uppe på högplatån. Vi växeldrar med andra vandrare mellan vattenhål och skugga och det blir många igenkännande leenden på vägen mot den ensligt belägna klosterbyn Conques. En medeltidsby dit fler anländer till fots än med bil.
Saint-Côme-d’Olt – Golinhac
De stränga nunnorna övervakade klosterfrukosten noga. Inga extravaganser där inte och vi blev tvungna att stödprovianterna på marknaden. Det blev en dryg etapp som innehöll nära 900 höjdmeter, gamla lavafält, vackra byar och en bedårande swimmingpool. Men icke. Vi fick spola huvudet under en kran och sedan skynda till kvällens middag. Högt uppe på berget.
Saint-Chély-d’Aubrac – Saint-Côme-d’Olt
Vi lämnar Languedoc bakom oss följer de urgamla och vältrampade stigarna nerför sluttningarna in i Midi-pyrenées.