En vandring mot solen
Efter tio lättvandrade kilometer längs Rhen blir vi tvungna att vika upp över bergen för att ta oss mot vulkanområdets epicentrum. Det var tydligt markerat, men är ändå med tvekan vi följer stigen in i de becksvarta gångarna. Kommer ut helskinnade på andra sidan och efter ett halvt varv runt Lachs stora vulkansjö så når vi vulkanbryggeriet vars uteterrass bjuder både gemyt och lokalproducerad öl.
De tyska vulkanerna är kanske inte världens största och mest aktiva, men de är på riktigt. Underbart skönt att få svalka sig i en gammal sidokrater innan vi fortsätter mot toppen. Bär sedan utför hela vägen ner till det kvällströtta turistmålet Linz am Rhein, som sedan länge skickat tillbaka turbåtarna upp till Ruhrområdets centrum.
De bisarra stängerna med hängande dockor ger på håll ett obehagligt intryck och man känner sig inte helt välkommen när man vandrar mellan byarna. Det har visst något med pingst och maj att göra. Dagen går förbi slott och glasscaféer fram till oansenliga Uckerath där hotellet för kvällen omvandlats till danspalats. Inget för trötta fötter, men oerhört populärt bland lokalbefolkningen.
Pilgrimsleden i all ära, men att vandra längs Bierweg är inte så dumt det heller. Vi vandrar obokat så vi får tyvärr inte tillgång till de kodlåsförsedda öltunnorna som snitslar vägen. Tur då att turen tar oss förbi en bryggeriby samt det oväntade bikerstället ”alte schule”. Vi behöver inte vandra törstiga.