Molnen har skingrats. Solen värmer och himlen är snart blå. Nu styr vi spikrakt mot havet som börjar någonstans långt borta där Pyrenéerna slutar. Havet kommer vi inte nå, men förhoppningsvis hinna med bussen som leder till tak över huvudet. Lunchen får stå åt sidan och med coca-cola och jos som drivmedel håller vi tempot som gör att vi mätta kan avsluta kvällen på en vinbar i vackra Bayonne. Ingen rast, ingen ro.
En vandring mot solen
