En vandring mot solen
Vi tar en slurk ur Alebos häsobrunn och beger oss sedan genom djupa skogar och över fuktiga myrar fram till ett söndagsstängt vedugnsbageri. Just före skyfallet når vi natthärbärget pensionat Sågknorren där vi bjuds en härlig trerätters.
Stundtals med hjärtat i halsgropen känner vi oss som jagat villebråd när vi vandrar genom obefolkade vilthägn och närgångna åskväder.
En kort etapp både längs järnvägsspår och andra spår som vi inte ser ett spår av fram till ett sömnigt Reftele vars vackra tågväxlar ändå sätter lite färg på tillvaron.
Rocknar (sandryggar) tar oss över den gigantiska mossen och vidare in i de djupa skogarna. Civilisationen når oss i form av låga entreprenörsfyllda fabriksbyggnader vilka omger varje småländsk by. Och så småningom når vi även det utmärkta Wärdshuset i Bredaryd.
På småvägar, stigar och slutligen spångar tar vi oss ner genom mörkaste Småland till antimetropolen Hillerstorp där bearnaise på pizzan verkar vara en lokal lag.
Med nyinhandlad barlast i packningen tar vi oss vidare över savannliknade landskap och grönskimrande stäppskog ner till ett välsorterat orojubränneri.
Efter ännu en sen och lättförstådd frukost lämnar vi väggmålningarna bakom oss och går egenfunna stigar ner till ett alldeles underbart vingårdshotell.
Vi vandrar rätt genom den pågående majsskörden till en fascinerande och bartät street art-metropol.
På druvkantade vägar går vi genom ett torrt röddammigt landskap från Camino Real ner till de utmärkta vingrottsrestaurangerna i Valdevimbre.
En lång dag genom skog och mark där flitiga smålänningar röjt för odling och bete. Tyvärr verkar alla vara självförsörjande. Dagens enda affär hade ett begränsat utbud av små stenar och kaveldun. Dessutom till ockerpriser.