Tó – Lagoaça

Ibland får man bara acceptera att naturen lever sitt eget liv utan att riktigt förstå hur det går till. Halvvägs in i etappen hamnar vi mitt i ett rådslag mellan ett gäng stenbumlingar som stått där sedan urminnes tider och diskuterat. Detta var annars dagen då vi på allvar konfronterade lokalbefolkningen och började träna portugisiska glosor. Välbehövligt. Hade ordförrådet varit rikare hade vi inte stått stumma när den fartglade bonden lyckades överskölja oss med lera när vi så snällt släppte förbi hans traktor.