Sines – Porto Covo
Melides – Sines
Vi är intill dumhet svaga för lokala produkter. 1 kg ris från de enorma risfälten runt Melides var inget undantag. Hur de fårade risbönderna kan sköta ägorna med endast en hacka förstår vi aldrig, men hjälp att hitta rätt broar ut ur virrvarret av kanaler fick vi. Dagen fortsätter genom kaktusalléer, skogar av korkek, varma sandiga vägar fram till en välförtjänt Sagres på hotellbalkongen. Ibland är det målet som gör mödan värd.
Lagoa Formosa – Melides
På strandbarerna snickras och målas det inför en sommar som tydligen inte är här än. Något att äta får man inte, men gärna fylla vattenflaskan i duschen. Svårt! En öppen bar av det femstjärniga slaget säljer cocacola till femstjärniga priser. I övrigt får vi svalka oss med saltvatten som med visst besvär fiskas upp ur Atlanten. Vi snubblar över en fiskelina. Språkar med en fiskare. I övrigt är det mest varmt och vackert.
Setubal – Lagoa Formosa
8 mil kritvit sandstrand låter som en dröm. Det är det också för de oblygt klädda beachbums som lätt hittar en alldeles egen plats i solen. Njutningen av att pulsa söderut samtidigt som tidvattnet tvingar oss upp i allt djupare sand är dock avtagande. Tankarna går till avslutningen i Tour de ski. Kliv, kliv, överlev. Vi ger upp efter 18 km och viker in bland risfält och kolonier av storkar.
Azeitão – Setubal
Det börjar underbart på små stigar genom vinfält och över krönet till en bortglömd grön dalgång. Vägen kantas av lättklädda korkekar och slingrar sig längs en säsongstorr flodfåra. Plötsligt väcks vi abrupt ur drömtillvaron. Vi är instängda bakom låsta grindar och taggtrådsstaket. Hur vi överlever detta och kan avsluta dagen med ett leende på läpparna framgår nedan.
Aroeira – Azeitão
Off the beaten track blev ledordet för dagen. Idag låter vi Google visa vägen genom landskapet bortom boardwalks och Caipirinhabarer. Visst är det bra att det källsorteras minutiöst i turistnära områden, men längs dagens etapp finns en del lågt hängande frukt att plocka. Det verkar råda en perverterad form av allemansrätt där det som inte är skyddad natur eller inhägnad mark betraktas som legitim soptipp.
Paço de Arcos – Aroeira
Dagen börjar med att checka av sevärdheter längs Tejos norra stränder. Turistigt visst, men det finns något i att andas luften och höra ljuden. Alla japaner har inte fel. På andra sidan floden möts vi av sköna latinovibbar vilka snart övergår i ett helt crescendo. Nu är det inte bara vi och Atlanten längre. Galen kontrast mot beacherna i norr.