En vandring mot solen
Ännu en varm och kuperad dag i de gröna linsernas land. Vi möter en idisslande get, går 500 höjdmeter ner för att svalka oss i en flod och går sedan lika många meter upp på andra sidan för att plötsligt hamna på Frankrikes simplaste café.
Katedralen i Le Puy är startpunkten för horder av pilgrimsvandrare. Här kan man förse sig med snäckskal och vandringsstav vilka är obligatorisk rekvisita tillsammans med en stämpelbok som ska fyllas på vägen. Men just denna dag är fokus på ett helt annat håll. Vi anpassar oss till klädkoden och drar på polka-dot-tröja respektive Tour de France-keps på denna etapp som börjar med 20 km nästan konstant uppförsbacke och slutar med en underbar table d’hôte.
Åskvädret dundrade som tur var förbi redan under natten och lämnade landskapet insvept i en fuktig morgondimma. Vi traskar ner bland molnen som snart skingras och där nere träffar vi strävsamma bönder samt något mindre strävsamma män, vilka gör sitt bästa för att byns bar ska överleva pandemin. Dagen som bara borde gått nedåt visar sig innehålla ett antal vattendrag som skär elaka fåror i landskapet och det blir trötta ben som anländer till slutmålet i Retournac.
Visst är det vackert i den franska naturen, men får vi chansen så tar vi gärna omvägen genom de byar vi passerar. Man blir sällan besviken. Dagen går annars till högt belägna kyrkor och allehanda utsikter. Och slutligen upp för den sista dryga backen till Charmilles chambre d’hotes där vi med blandad framgång konverserar värdparet genom hela sjurättersmiddagen.
Dags att bege sig in i Centralmassivet på riktigt. Lätt försenade, med oplanerat lätt packning, men lättade då lappen innehåller telefonnumret till den busschaufför som har väskan med pass, pengar och mobil. Det blir en skärmfri dag för en av oss på den rejält backiga turen upp i bergen.
De horder av pilgrimer som startar sin vandring mot Santiago de Compostela vet nog inte om vilken vy de missar när de aldrig får nå Le Puy från norr. Det var en häftig avslutning på en ganska tuff dag genom ett vulkaniskt och rejält kuperat Auvergne.
Dagens oplanerat korta etapp går uppströms längs en ungdomlig Loire. Vi startar längs GR men inser snart att vi inte är några riktiga vandrare. Det mer än grova gruset som erbjuds som underlag var inget för oss och vi skiftar om till en stillsam promenad vid floden. Några riktiga fransmän är vi inte heller eftersom vi missade den obligatoriska bordsbokningen till söndagslunchen och anlände utsvultna till Vorey.
Vi lämnar Languedoc bakom oss följer de urgamla och vältrampade stigarna nerför sluttningarna in i Midi-pyrenées.
En världarvsskyddad etapp över Aubracs vidder. På vintern ett paradis för skidåkare men på sommaren en stekhet och underbart vacker högplatå tätt frekventerad av pilgrimer med snäckprydda ryggsäckar.
Den korta etappen från Montverdun till Montbrison passerar allt från vilande vulkaner, vaktande hundar till växande vinrankor.