En vandring mot solen
När morgondimman lättar vid Loire blir allt bara fantastiskt vackert. Dagen går förbi klosterkyrkor, en helfransk lunch och genom en och annan gräshoppsvärm fram till den märkligaste middagsservering vi hittills stött på.
I stekande sol och mullrande åska tar vi oss de ganska dryga tre milen genom kohagar, förbi grodpölar och murmeldjurhålor fram till den ryska hästhopperskan som helt förträngt att hon väntade gäster.
Upp och ner för de långa backarna i gröna beaujolais traskar vi törstiga och svettiga genom vackra avfolkningstrakter fram till vattenhålet Thizy-les-Bourgs.
På stundtals imaginära vägar går vi genom vackra landskap där luftens temperatur överstiger kroppens. När skornas mönster förevigas i den smältande asfalten inser vi att det är dags att bryta.
Vi borde kanske lånat några klot och tillbringat dagen under träden. Istället blev det en lång dags jakt på svåråtkomlig skugga och svalkande vatten där vi räddades av en oväntad restaurang och kyrkogårdens vattenkran.
Under en skoningslös sol, förbi och över ett par mäktiga klippor och ner mellan Maconaisvinfälten till en lyxig middag i Fuissé. I postumt sällskap av bygdens store son och Trikolorens försvarare, Alphonse de Lamartine.
”They have to be fresh” sa slottsherren och tog sin cab ner till boulangeriet för en uppsättning nygräddade croissanter. En lång frukost följdes av en vacker dag ner till slutmålet i Clunys historiska kärna.
Vägen är varken gul eller av tegel och vi vandrar snarare under regnbågen än över. Ändå känns det som att trollkarlen från Oz, eller åtminstone fågelskrämman, borde dyka upp längs den slingriga vägen mellan vinfält och slott.
En lång och alldeles underbar dag genom vinlandskap, steniga byar, och en och annan grön oas där allt bara blivit vackrare med åren.
Längs oändliga rader av vårväxande rankor mellan Cote de Nuit och Cote de Beaune.