Temperaturen har gått ner några grader, men bygatorna är fortfarande tomma. Ute är någon enstaka herde med sin glupska fårflock. Och så vi tappra vandrare som halvvägs siktat in en bassäng med svalkande bad och bar. Att den enligt säkra rykten är öppen hjälper föga för att öppna den låsta entrén. Iskallt vatten tigger vi istället via en dement dam på hemmet mittemot. Det tog ett tag. Dagen slutar i dur med isglass och bad och i fjärran syns Serra da Estrelas höjder. Imorgon bär det uppåt.
Coriscada – Trancoso
Det är ett strålande väder och humöret är på topp. Vamos! De 19 kilometrarna dansar vi fram på ett kick och sedan ligger vi vid poolen och dricker drinkar sa vi glatt. Men solen står i zenit och det är +36 i skuggan och det där med vandring var ingen toppenidé. Särskilt när stigen plötsligt går upp i rök och huvudet kokar. Fram kom vi. Sent! Och poolen hade stängt. Men bacalaon var underbar och natten ljum.
Linz am Rhein – Mendig
Efter tio lättvandrade kilometer längs Rhen blir vi tvungna att vika upp över bergen för att ta oss mot vulkanområdets epicentrum. Det var tydligt markerat, men är ändå med tvekan vi följer stigen in i de becksvarta gångarna. Kommer ut helskinnade på andra sidan och efter ett halvt varv runt Lachs stora vulkansjö så når vi vulkanbryggeriet vars uteterrass bjuder både gemyt och lokalproducerad öl.
Uckerath – Linz am Rhein
De tyska vulkanerna är kanske inte världens största och mest aktiva, men de är på riktigt. Underbart skönt att få svalka sig i en gammal sidokrater innan vi fortsätter mot toppen. Bär sedan utför hela vägen ner till det kvällströtta turistmålet Linz am Rhein, som sedan länge skickat tillbaka turbåtarna upp till Ruhrområdets centrum.
Much – Uckerath
De bisarra stängerna med hängande dockor ger på håll ett obehagligt intryck och man känner sig inte helt välkommen när man vandrar mellan byarna. Det har visst något med pingst och maj att göra. Dagen går förbi slott och glasscaféer fram till oansenliga Uckerath där hotellet för kvällen omvandlats till danspalats. Inget för trötta fötter, men oerhört populärt bland lokalbefolkningen.
Dieringhausen – Much
Pilgrimsleden i all ära, men att vandra längs Bierweg är inte så dumt det heller. Vi vandrar obokat så vi får tyvärr inte tillgång till de kodlåsförsedda öltunnorna som snitslar vägen. Tur då att turen tar oss förbi en bryggeriby samt det oväntade bikerstället ”alte schule”. Vi behöver inte vandra törstiga.
Musée de Foie Gras – Agen
Tittar man noga ser man de duvor som utsmyckar taket på duvslaget. Det bara är ett av massor i trakten och lite avundsjuka är vi på de vingförsedda brevbärarna när vi vandrar den långa etappen till katedralen i Agen. Och breven de var antagligen skrivna med bläck på det lokala katalanklingande språket Oc.
Tournon d’Agenais – Musée de Foie Gras
Vi vandrar i gåsleverns och den konfiterade ankans land. Fem kvällar i rad har dessa ingredienser stått på menyn och idag kulminerar det hela med ett besök på Musée de Foie Gras. Dit är det bara några slingriga kilometer kvar.
Sauzet – Tournon d’Agenais
Det är förstås en njutning att vandra längs små stigar i den underbara naturen, men få saker går upp mot att småfrusen och genomblåst kliva in på en bar och beställa precis det man vill ha.
Cahors – Sauzet
Ett väderomslag i form av alla vandrarens fiender, kyla – motvind – regn, gör att njutningen blir desto större när vi plötsligt hamnar på vinprovning. Att vingårdens glada och sällskapliga hund sedan hängde med ett antal kilometer innan den fick hämtas med bil är en annan historia.