Sandomil – Coja

Och vi som trodde att alla portugiser drar till havet på helgen. Har sällan sett så många beacher på en dag och en del sköna barer. Man blir sugen slinka in under ett parasoll och låta solen vandra ensam resten av dagen, men plikten kallar och kvällens middag var värd varje steg.

» Mer om etappen

Sabugueiro – Sandomil

Den dagliga fårförflyttningen möter vi redan i dörren, men sedan bär det av, ner från Serra da Estrela. Och utför går det hela dagen längs med, ovanpå, och även i floden. Det går fort. När vi väl går. Hade det inte varit för det ofantligt intressanta elmuseet, flodbadet, alla tallar som måste fotograferas, fiken … så hade vi varit nere vid lunchtid. En hund fick vi med oss också, igen. Landar på platt mark i Sandomil framåt aftonen.

» Mer om etappen

Folgosinho – Sabugueiro

Det blir en magisk dag uppe i det blå. Ensamma på bergskammen traskar vi mellan toppar och balanserande stenar. Efter sex timmars vandring korsar vår väg en alldeles riktig väg och en overkligt verklig ”vägkrog”. Ostmackan vid dagens första möte med omvärlden blir en perfekt energikick inför den onödigt snåriga och branta nedstigningen till vår by . På huvudgatan möts vi av en törstig getskock, samt en man som jagar en bock med en hink. Skönt att vara tillbaka i civilisationen igen.

» Mer om etappen

Vila Soeiro do Chão – Folgosinho

Vägen uppför berget är snitslad med små byar och i varje by finns en liten bar. Här prepareras lotterier, med allt från sardiner till fotbollar i vinst. På en annan bar diskuteras det skenande priset på bacalao. Vandringsstigarna är breda, sandiga och tätt mönstrade av fårklövar. Inte har den här GR-leden tillkommit för vår skull. Vi fortsätter förbi vackra vyer blandade med törnesnår upp till slutbaren där vi kvitterar ut nyckeln till hus nummer 1 tvärs över torget. Nu är vi halvvägs till toppen. Ser ut att vara sämre med barer sista biten.

» Mer om etappen

Trancoso – Vila Soeiro do Chão

Temperaturen har gått ner några grader, men bygatorna är fortfarande tomma. Ute är någon enstaka herde med sin glupska fårflock. Och så vi tappra vandrare som halvvägs siktat in en bassäng med svalkande bad och bar. Att den enligt säkra rykten är öppen hjälper föga för att öppna den låsta entrén. Iskallt vatten tigger vi istället via en dement dam på hemmet mittemot. Det tog ett tag. Dagen slutar i dur med isglass och bad och i fjärran syns Serra da Estrelas höjder. Imorgon bär det uppåt.

» Mer om etappen

Coriscada – Trancoso

Det är ett strålande väder och humöret är på topp. Vamos! De 19 kilometrarna dansar vi fram på ett kick och sedan ligger vi vid poolen och dricker drinkar sa vi glatt. Men solen står i zenit och det är +36 i skuggan och det där med vandring var ingen toppenidé. Särskilt när stigen plötsligt går upp i rök och huvudet kokar. Fram kom vi. Sent! Och poolen hade stängt. Men bacalaon var underbar och natten ljum.

» Mer om etappen

Linz am Rhein – Mendig

Efter tio lättvandrade kilometer längs Rhen blir vi tvungna att vika upp över bergen för att ta oss mot vulkanområdets epicentrum. Det var tydligt markerat, men är ändå med tvekan vi följer stigen in i de becksvarta gångarna. Kommer ut helskinnade på andra sidan och efter ett halvt varv runt Lachs stora vulkansjö så når vi vulkanbryggeriet vars uteterrass bjuder både gemyt och lokalproducerad öl.

» Mer om etappen

Uckerath – Linz am Rhein

De tyska vulkanerna är kanske inte världens största och mest aktiva, men de är på riktigt. Underbart skönt att få svalka sig i en gammal sidokrater innan vi fortsätter mot toppen. Bär sedan utför hela vägen ner till det kvällströtta turistmålet Linz am Rhein, som sedan länge skickat tillbaka turbåtarna upp till Ruhrområdets centrum.

» Mer om etappen

Much – Uckerath

De bisarra stängerna med hängande dockor ger på håll ett obehagligt intryck och man känner sig inte helt välkommen när man vandrar mellan byarna. Det har visst något med pingst och maj att göra. Dagen går förbi slott och glasscaféer fram till oansenliga Uckerath där hotellet för kvällen omvandlats till danspalats. Inget för trötta fötter, men oerhört populärt bland lokalbefolkningen.

» Mer om etappen

Dieringhausen – Much

Pilgrimsleden i all ära, men att vandra längs Bierweg är inte så dumt det heller. Vi vandrar obokat så vi får tyvärr inte tillgång till de kodlåsförsedda öltunnorna som snitslar vägen. Tur då att turen tar oss förbi en bryggeriby samt det oväntade bikerstället ”alte schule”. Vi behöver inte vandra törstiga.

» Mer om etappen