Möhnesee – Sorpesee

Tyskland är inte alltid underbart. Dagens tur genom Ruhrs Wanderparadies gick mellan två sjöar, läs dammar, som irriterande nog nåddes via dryga uppförsbackar. Vägen gick vi längs asfalterade elcykelleder, över fula kalhyggen och genom enstaka skyfall. När det väl var dags för lunch var det proklamerat Ruhetag i byn. Ett tyskt oskick och butiksägarna låg alla hemma på sofflocket. Vi lyckades få en ljummen korv, men sedan vände lyckan med en bit champagnetårta och dagen avslutades i dur med en stund i relaxavdelningen.

» Mer om etappen

Bettinghausen – Möhnesee

Äntligen fick vi ett umpa-umpa-party! På ”Brygghus löken” där det serveras dunkel – och vi som just haft lång lunchpaus… äsch, men det blev bara en. Dessförinnan passerade vi ännu en blomstrande kurpark, med en jättefin men svårförståelig bi-mat-automat. Vi landar vid Möhnesee där det råkar vara bröllopsfest. Smyger till rummet i våra sunkiga vandringskläder och drar upp klänning och skjorta ur ryggsäckarna. Redo för middag.

» Mer om etappen

Langenberg – Bettinghausen

Vi trillar in på pilgrimsvägen igen och den tar oss genom kurpark och matfestival i Lippstadt innan vi hamnar i ett (o?)naturligt kaos. En 10-minutersstorm har gjort plockepinn av träd och förflyttat hustak och storkbon. Uttrarna protesterar. Nu är pingst vilket firas med umpa-umpa och modernare basgångar. Tyvärr är vi inte bjudna utan får njuta våra pilgrimsöl bland schnitzlar och jämnåriga med musiken som kuliss.

» Mer om etappen

Cidadelhe – Coriscada

Så vinglar vi över det sista vattendraget på en kortare etapp bland korkekar och fotogeniska fåraherdar. Förvirrade av de av närheten till Spanien hoppande tidszonerna anländer vi till slutmålet en timme för tidigt och hinner för ovanlighetens skull gå på konditori.

» Mer om etappen

Villa Auri – Cidadelhe

Middagen serveras bakom den röda dörren var instruktionen. Större var inte byn. Nu har vi med saknad lämnat Douro-floden, men i övrigt är landskapet sig likt. Idag går vattendragen vinkelrätt mot stigen och det blir rejält kuperat när vi fortsätter söderut genom tjurhagar, förbi förhistoriska hällmålningar och upp till en utsökt middag som inleds med den lokala specialiteten brödkorv.

» Mer om etappen

Freixo De Espada – Villa Auri

Det är ett stillsamt liv som levs i de små byarna. Inte ens på torget är det någon vidare aktivitet. Det blir många höjdmeter och kilometer denna dag som går upp till ledens högsta utsiktspunkt och sedan ner genom steniga byar och hisnande branter ända till flodövergången där Dourokryssarna väntar på att turistbussarna ska anlända med ännu en laddning resenärer.

» Mer om etappen

Lagoaça – Freixo De Espada

Det finns rakare vägar ner till Algarve, men man får fina utsikter som belöning för nästan varje omväg (även om det kan svindla ibland). Lite knäsvaga och vimsiga efter en svår natt lyckades vi senare missa vandringsgraffittin och bege oss iväg på en omväg som direkt var en avväg. Tur att det fanns spa på natthärbärget.

» Mer om etappen

Tó – Lagoaça

Ibland får man bara acceptera att naturen lever sitt eget liv utan att riktigt förstå hur det går till. Halvvägs in i etappen hamnar vi mitt i ett rådslag mellan ett gäng stenbumlingar som stått där sedan urminnes tider och diskuterat. Detta var annars dagen då vi på allvar konfronterade lokalbefolkningen och började träna portugisiska glosor. Välbehövligt. Hade ordförrådet varit rikare hade vi inte stått stumma när den fartglade bonden lyckades överskölja oss med lera när vi så snällt släppte förbi hans traktor.

» Mer om etappen

Sendim – Tó

Inte så effektivt mot olivtjuvar, men effektfullt. Dagen går i motvind förbi vinfält och olivlundar. Det är lördag vilket innebär att vi får sällskap av helgcyklister. På barerna skrapas lotter, knåpas med tips och spelas kort. Det blir en lagom lång vandring som slutar hemma hos Manuela som väntar med middag och en dunk av byns bästa vin.

» Mer om etappen